Michael Nowik
HT 2022
Textens tema är om huruvida antik grekisk rättfärdighet sådan som Sokrates förespråkar är bäst eller om orättfärdigheten är bäst. Orättfärdigheten förespråkar Thrasymachos.
Texten behandlar den uttryckliga frågan huruvida det med hjälp av mänsklig frihet är rätt att helt förkasta den lokala, för Sokrates och Thrasymachos, antika grekiska rättfärdigheten och i stället anse motsatsen som bättre, alltså de antika grekernas uppfattning om orättfärdigheten.[1]
Författaren Platon föreslår ett svar där han menar att utan kunskap om vad en viss rättfärdighet står för så kan man ej uttala sig huruvida nämnda rättfärdighet är bra eller dålig och om den gör en lycklig eller inte.[2]
Hela det antika grekiska samhällets gemensamma uppfattning om rättfärdigheten står på spel då Thrasymachos argumenterar för att motsatsen, orättfärdigheten är bättre.[3] Platon vill belysa värdet av korrekt kunskap om vad t.ex. ett lands rättfärdighet är innan man anser en rättfärdighet för helt rätt.
Den huvudsakliga argumentationen i texten ser ut som en dialog där argumenten framförs i olika känslomässiga tillstånd, t.ex. aggressivt, i förskräckelse eller i normal samtalston. Sokrates argumentation är i större delen av texten uppbyggd av antagandet att den antika grekiska rättfärdigheten är rätt att hålla sig till. Thrasymachos argumentation är delvis uppbyggd av aggressiv skrämseltaktik fast större delen av argumentationen är inte sådan utan endast en argumentation i normal samtalston.[4] Sokrates argumentation däremot är i normal samtalston för det mesta och också en annan samtalston då han är förskräckt av Thrasymachos.
Det verkar ologiskt när Sokrates påstår att rättfärdiga aldrig vill överträffa sina likar utan endast sina motsatser.[5] Därför att även rättfärdiga i ett samhälle kan ju vilja överträffa både de rättfärdiga och de orättfärdiga.
I sekundärtexten så anmärks det att det är fel att anta att människor som är hantverksutövare ej tävlar med varandra för att överträffa varandra.[6] Detta talar för sekundärtextens perspektiv då detta är ett exempel på en sund logisk slutsats anser jag. Jag reagerade också på den delen i texten där Sokrates ansåg att rättfärdiga ej tävlar med varandra utan endast med sina motsatser och ansåg att detta inte stämmer. Ett annat perspektiv som sekundärtexten lyfter fram är att i Platons originaltext så anses det att leda och att ha makt, att det är som ett hantverk.[7] Detta perspektiv är också bra i sekundärtexten anser jag. Detta eftersom ett hantverk är något man kan göra och något man kan bli bättre på och att leda i en maktposition är också något man kan göra och bli bättre på.
I originaltexten finns det ett argument av Sokrates att rättvisa, så som det lokala samhället där Sokrates levde ansåg vara rättvisa, är en dygd av själen. I denna del propagerar han för att hans lokala samhällets syn på rättfärdighet är bäst genom att säga att rättfärdigheten är något positivt som vi har i våran själ. I sekundärtexten så tas detta upp som att det är det största argumentet av flera punkter som tas upp av Sokrates fast att det ensamt inte räcker till utan mer förklaringar.[8] Jag håller med om att det är det viktigaste argumentet bland Sokrates 6 punkter i den delen av texten. När det kommer till huruvida det måste förklaras närmare så håller jag också med. Därför att Sokrates har ju inte förklarat rättfärdighetens beskaffenhet i originaltexten.
Min slutsats i frågan är att dialogen mellan Sokrates och Thrasymachos är intressant och att det är viktigt att förstå att man aldrig får veta vad Sokrates rättfärdighet innebär vilket också framgår i originaltexten samt att sekundärtexten påpekar flera intressanta fakta om originaltexten.
Referenslista:
Platon. 2003. ”Platon: Staten”. Stockholm: Atlantis.
Barney, Rachel. 2006. “Socrates’ refutation of Thrasymachus” i The Blackwell Guide to Plato’s “Republic”, redaktör Gerasimos Santas, 44-62. Oxford: Blackwell Publishing.
Bild:
Glyptothek, Public domain, via Wikimedia Commons
[1] Platon, Platon: Staten (Stockholm: Atlantis, 2003), 42.
[2] Platon, Platon: Staten, 67.
[3] Platon, Platon: Staten, 49.
[4] Platon, Platon: Staten, 39.
[5] Platon, Platon: Staten, 60.
[6] Barney, Socrates’ refutation of Thrasymachus (Oxford, 2006), 53.
[7] Barney, Socrates’ refutation of Thrasymachus, 48.
[8] Barney, Socrates’ refutation of Thrasymachus, 56.